Access till blodbanan

Alla hemodialyspatienter har behov av en access till blodbanan för att kunna få adekvat behandling. Detta är en livsviktig koppling mellan den njursjuka och de maskiner som ska utföra den rening av blodet njurarna inte längre klarar. Accessen kan vara av tre olika slag, AV-fistel, AV-graft eller en central dialyskateter, sk CDK.

I dag är alla överens om att en AV-fistel är det bästa alternativet och man strävar aktivt efter att så många patienter som möjligt ska ha en AV-fistel. Att ha en CDK förblir dock ett viktigt alternativ för vissa patienter. Det är av yttersta vikt att katetern fungerar så bra som möjligt för att dessa patienter inte ska få sämre dialysbehandling. I en CDK uppnås ofta något lägre blodflöden än i fistlar och grafter vilket ytterligare tydliggör vikten av optimal kateterhantering.

Enligt guidlines eftersträvar man blodflöden om > 300 ml/min i CDKer, för att få adekvat dialyskvalitet. Oförmåga att nå dessa optimala flöden kan ha flera orsaker:

• Felaktig beräkning av torrvikt
• Felaktig placering av katetern
• Katetern har flyttat på sig
• Kinking av katetern
• Tillväxt av fibrin inuti, och runt om, katetern

Det senare visar sig ibland som minskande blodflöden över tid och ibland som väldigt låga flöden eller totalt stopp. När väl mekaniska fel blivit borträknade är detta en vanlig orsak till icke-fungerade katetrar.

Man försöker undvika uppkomsten av fibrintillväxt genom att använda olika sk kateterlås mellan dialysbehandlingarna. I de fall detta inte hjälper kan en trombolytisk behandling vara indicerat. I guidelines rekommenderas användning av trombolytika i form av urokinas eller tPA. I dag finns en godkänd behandling i Sverige. Studier har dock visat att problem ofta sitter både på kateterns ut och insida och den i dag tillgängliga behandlingen räcker då inte till.